Jag, Jan är ett snabbt självporträtt i vit Posca-penna och vitt bläck på svart papp. Samtidigt är det ett litet experiment. Jag ville se hur fort jag kunde få fram ett porträtt som ändå kändes rätt. Det gick snabbare än jag trodde – kanske trettio minuter. Och ska sanningen fram är det nog precis så den här typen av porträtt ska göras. Jobbar man för länge finns risken att det blir överarbetat och tappar det spontana. Här stannade jag på rätt nivå.