Den objudna började i samma gränsland som många av mina bilder – någonstans mellan dröm, minne och något som kanske aldrig har hänt. Hon skulle egentligen inte följa med ut ur drömmen. Men där satt hon ändå plötsligt på poolkanten, alldeles för verklig för att ignoreras. Frågan var bara vad som skulle hända härnäst.
”Jag bad henne att inte följa mig ut ur drömmen – ändå satt vi nu här på poolkanten och undrade om vi skulle bada eller bitas.”